Jag har idag utsatts för det värsta jag vet och tack vare att jag inte säkrade mig innan jag klippte färdigt gräset sen igår. Jag har haft en.. ursäkta ordvalet .. men en jävla fästing. Det är sådana äckliga djur och jag är livrädd för dem.
Satt i soffan och lekte med Melissa och kände att det gjorde "ont" i knävecket. Viftade lite men känslan var kvar och kollar neråt. Jag känner hur jag börjar bli andas snabbare och intensivare och samtidigt ropar på Niklas.
Jag vänder bort huvudet och trycker in det i soffan för att sen tänka mig bort till något annat ställe för jag vill verkligen inte veta av att jag har en fästing i knävecket...
Tyvärr intygar Niklas det jag vill förtränga men eftersom han vet vad jag känner för de kräken så skyndar han sig att hämta en pincett och tar bort den.
Ångesten tar en bra stund att försvinna, det var inte förrens jag sökt igenom hela min kropp efter fler, bett Niklas kolla mitt hår och tagit en dusch för att ännu en gång gå igenom så att det verkligen inte finns någon på mig.
Men det räckte inte utan jag bad honom kolla Michelle med och nu sitter jag och vill bara ta upp Melissa med och titta efter även på henne.... vilket jag kommer förmodligen att göra när hon vaknat...
Vadå KBT, att stanna i känslan.. nej, inte än.. jag är inte redo än...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar