varför

Hur kommer det sig att man aldrig kan lära sig att läsa av folk, gör man det och inte kan avgöra eller skiter man bara i det?

Jag vill ju tycka själv att jag är ganska bra på att läsa folk, att jag kan avgöra när det verkar vara som vanligt vill säga bra eller när det är mindre bra. Och givetvis ger jag mig inte förrens jag har svaret eftersom det alltid är bra att prata ut när det är något som tynger en.

Har önskan att alla var som mig på den fronten men vet att jag kan inte kräva det, men åtminstonde lite....

Är det då varningsklockor för "tar för givet"? Eller att man är fullt upp i så mycket annat att man inte stannar upp och ser sig omkring?

Själv skulle jag inte vilja att det är på det viset, att jag missar hur mina nära och kära mår för att jag är så självupptagen eller upptagen av så mycket annat.. för är det verkligen värt det?

Kan inte annat faktiskt vänta? För visst är det väl så att familjen går före oavsett vad? Jag säger inte att så är fallet (ämnet/personer) jag pratar runt men det väcks många frågor i mitt huvud och många vet jag redan svaret på men vissa förblir nog alltid obesvarade...

Jag vet att en brist jag har är att jag säger a och b och förväntar mig av andra att förstå resten, att det är en självklarhet men att alla faktiskt inte gör det. Men jag tycker även att människor som känner mig vet detta och borde i såfall luska mer.. vad menar du egentligen caroline?

Suck, nu ska jag iväg och bara få vara jag en stund, behöver det känner jag!

Må väl tills nästa tanke!