irriterad men bara lite ;)

Jo, det händer att jag fortfarande kan vara irriterad men det är dock inte ofta längre! I alla fall inte som det var förr. Men idag är jag lite irriterad och inte bara på en person utan några stycken. Men jag kommer varken hänga ut dem här eller någon annanstans heller utan det är en irritation som kommer gå över, brukar inte vara så länge.

Och ibland behöver man få lite irritation i kroppen för hur skulle det vara ifall man alltid var glad? Skulle man då vara glad? Skulle man kunna känna hur gött det är om man alltid var det eller skulle man bli "blind"? (FÖRMODLIGEN)

Nu börjar jag överanalysera som vanligt och NEJ, jag har inte druckit ett glas vin! Det är bara så typiskt mig att analysera en massa =)

Min storebror D och hans tjej E har idag flyttat till flottehuset Arne idag.. jisses amelia vilket hus! Hur fint som helst och det passar dem verkligen! Är så glad för honom, att han hittat en flicka han känner sig trygg med och som är lycklig med! Är han väl förunnat! Sen är hon en klippa med! Hade varit jobbigt ifall jag inte tyckt om henne!! :(

Tanken slog mig idag.. att han verkligen kämpat i sitt liv från start! (visserligen vi andra med, men nu handlar det om D) Är så stolt och glad för att just han är min bror och det finns ingen på denna planet som ställer upp som honom! Visserligen tycker jag att han ställer upp för mycket för allt och alla men det är en brist som han har och tur är väl det för annars hade han ju varit "felfri" ;)

I morgon kommer Marie och Andreas =) Ska bli superkul, det ska ätas gott och drickas gott och sen blir det roliga spel för hela slanten! ALLTID lika givande och roande när de är här!

Något som jag funderar över..och mer och mer.. antagligen för att alla andra runt omkring gör det just nu och som i det undermedvetna påverkar mig tydligen.just nu... är GIFTEMÅL.

Kan inte låta bli och fundera ifall det kommer ske mig, kommer jag gifta mig?

Skulle det isåfall bli innan man fyller 30? Eller det är inte något som kommer ske inom 10 År? Eller rent av aldrig kanske?
Kan det vara så att min sambo inte vill? Kan det vara att han vill men inte är redo och i så fall, varför är han inte det? Skulle det kunna vara så att det inte existerar för honom?

Är jag giftemåls material?

Och om det skulle ske, var skulle det ske, vilka skulle vara där? Skulle jag vara en vacker brud? Hur skulle N se ut (antagligen förbannat snygg)

Vad är det som gjort att han inte redan har slängt sig på alla fyra eller...tja iallafall på ett..och frågat om min hand? Är han rädd för ett Nej? Nej, det kan det inte vara.. han vet vad jag hade sagt!

Jag kan fortsätta i timmar så här... detta är bara 20 sekunder i mitt huvud som ni nu fått "höra". Men sen kommer väl det I-landsproblem som U-landsproblem...... ATT VI KVINNOR TÄNKER ALLDELES FÖR MYCKET OCH SÄRSKILT JAG!

Nej, vet ni vad... jag går jävlar o lägger mig istället! =)

Sov gott vänner, det ska jag!

Må väl o all kärlek till er!