funderat på den där.....

Ja, nu måste jag nog analysera av mig lite igen =) Läste igår ett utdrag ur Carolina Gynnings bok som heter "Ego woman".

Jag blev bara så jäkla förbannad och inte bara på Carolina utan på alla andra som föreläser, skriver böcker etc som inte tänker på följder. Det kanske inte är vuxna människor som läser och tar del. Det kanske är lika många ungdomar om inte fler. Ni undrar säkert vad det var jag reagerade på men det ska ni få veta här och nu.

Jag citerar:

"Det var rena magin! Reductil gör att man varken blir hungrig eller sugen på att äta, man bryr sig varken om mat eller godis. Man går omkring och känner sig glad och mätt hela dagarna och kilona bara rasar av en. Jag var tvungen att påminna mig själv om att äta åtminstone en gång om dagen för att få i mig näring. För att vara på den säkra sidan drack jag dessutom proteindrinkar och annat näringstillskott."


"När du äter Reductil försvinner allt sug och du är bara fullständigt mätt och nöjd hela dagen, en fantastisk känsla. Och allvarligt talat, stoppar inte de allra flesta människor i sig på tok för många kalorier varje dag?"

"Varför inte låta alla överviktiga som vill få Reductil utskrivna? Varför missunna de normalöverviktiga chansen till en perfekt kropp? Varför ska inte alla som önskar att bli smala få uppleva den nästan euforiska känsla det är att inte ständigt vara besatt av tankar på mat och sötsaker?"

Detta är tre citat från hennes bok! Hur tror hon att många kommer ta dessa texter? Är det inte så att hon förskönar sättet att banta på? Är det inte så att det är många ungdomar som kommer läsa hennes bok och kommer försöka gå samma väg som Carolina som valde läkemedel för att gå ner i vikt?

Nu har jag inte läst denna bok men jag hoppas innerligt att men åtminstone tar med biverkningar och att det finns andra vägar till viktnedgång!

Många föreläsare från det jag är intresserad utav gör samma tabbe! Man berättar om den första gången man rökte på och hur jäkla härligt det var. Man målar fram en bild som man ser framför sig.... och sen berättar han resten utav historien...och jag kan lova att det ungdomarna kommer ihåg mest är:

Hur känslan var och hur man gjorde! Jag har själv varit tonåring och jag var en av dem som fastnade vid en viss tanke. Kanske man skulle fundera på hur man föreläser och verkligen tänker sig för! Misst förstå mig rätt nu, tycker det är jättebra att det finns föreläsare och personer som är så pass öppna att de vill berätta men det är hur man förmedlar och vad man förmedlar jag blir förbannad på!

Likaså alla dessa som skriver böcker, noveller osv... För fan, tänk er för!

USCH, jag blir så lack!

Nu ska jag vispa grädde!